Möt Basjkirhästen

Har du någon gång mött en basjkirhäst?

Kanske var det den täta vinterpälsen du lade märke till först. Eller de speciella färgerna, ålen och vilttecknen som får vissa basjkirer att se ut som om de bär på en liten bit av det vilda.

Och kanske fick du höra legenden om vingarna.

För det sägs att vissa basjkirhästar har vingar – men att vi människor bara kan se skuggan av dem, i form av vilttecken över bogarna.

Bakom legenden finns en häst med en lång och fascinerande historia. Basjkirhästen har funnits i över tusen år och kommer ursprungligen från Basjkirien vid Uralbergen i Ryssland. Där har den använts som rid- och dragdjur, men också för mjölk- och köttproduktion.

I generationer har hästarna fått leva under tuffa förhållanden, ofta i flock och ute året runt. Även under vintern har de själva fått söka sin föda på Uralslätterna.

Det naturliga urvalet har därför spelat en viktig roll.

Resultatet är en häst som präglats av härdighet, sundhet, uthållighet och förmågan att hushålla med sina resurser.

En häst för många uppgifter

Basjkiren är långt ifrån en häst för bara en enda gren.

I Sverige ser vi rasen inom bland annat western, dressyr, hoppning, akademisk ridning och Working Equitation. Det finns basjkirer på ridskolor och inom turridning, och vissa har körts in eller arbetat med att dra stock i skogen.

Andra har fått prova på betydligt mer ovanliga uppgifter – som Track Pony på galopptävlingar, shower på stora hästevenemang och till och med ett indiskt bröllop.

Det säger en hel del om rasens mångsidighet.

Basjkiren är en allroundhäst som kan hitta sin plats i många olika sammanhang.

Är det en lockig häst?

Här uppstår ibland en vanlig förväxling.

Basjkirhästen blandas ofta ihop med American Curly, men det är två helt olika hästraser som har uppstått på två olika kontinenter.

Basjkiren har inte lockig päls.

Däremot får den en mycket tät och lång vinterpäls som skyddar mot det kalla klimatet. Pälsen kan variera kraftigt i längd beroende på individ och väder – från mycket kort sommarpäls till omkring 15 centimeter under riktigt kalla vintrar. När den långa vinterpälsen blir fuktig kan den ibland upplevas som lockig, vilket sannolikt bidrar till förväxlingen.

Man och svans kan däremot vara lockiga.

En häst som sparar på krafterna

Basjkirens gångarter är också speciella.

Den har energibesparande och mjuka rörelser som upplevs bekväma för ryttaren. Gångarterna är mer flytande än luftiga, och utöver skritt, trav och galopp kan både tölt och pass förekomma.

Det passar väl in på en ras som under lång tid har avlats med fokus på duglighet snarare än utseende.

Basjkirfolket har inte i första hand avlat sin häst för att den ska se ut på ett visst sätt. Fokus har legat på vad hästen faktiskt kan göra.

Intelligent. Lugn. Frisk. Stark. Uthållig.

Det är egenskaper som har varit viktiga för basjkiren i generation efter generation.

Från Uralbergen till Sverige

De första basjkirhästarna kom till Sverige under 1990-talet. Sedan dess har en svensk avel byggts upp, och i dag finns omkring 240 basjkirhästar i Sverige.

Varje år föds bara ett fåtal föl. Under 2023 föddes exempelvis sex basjkirföl i Sverige.

Det gör rasen fortfarande relativt liten – men kanske också extra speciell för den som upptäcker den.

För den som söker en häst med egen karaktär, stor uthållighet och en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden har basjkiren mycket att erbjuda.

Och så finns förstås pälsen.

Den där täta, mjuka vinterpälsen som berättar om hästens ursprung och om generationer av hästar som har fått klara sig i ett hårt klimat.

Kanske är det just där basjkirens charm ligger.

En häst som inte har avlats för att vara perfekt på utsidan – utan för att vara kapabel på insidan.

Har du mött en basjkirhäst – eller är det kanske dags att göra det?

Läs mer om rasen på www.basjkir.se