Balans mellan prestation och glädje

– därför måste känslan och kärleken till hästen gå före resultatet

Att vilja utvecklas som ryttare är en självklar drivkraft. Oavsett om målet är att tävla eller bara få en bättre känsla i vardagsridningen finns viljan att bli bättre där. Men i takt med att prestation får större utrymme uppstår också en mer komplex fråga: vad händer när jakten på resultat börjar ta över upplevelsen?

I HästnetPodden, där Lina Dolk och André Brandt ofta diskuterar ridsportens olika perspektiv, återkommer just den här frågan: hur man behåller känslan för hästen samtidigt som man vill utvecklas och prestera.

Något som ofta lyfts i de samtalen är vikten av att inte tappa bort grunden i ridsporten. Som André Brandt uttrycker det:

“Tappar du kärleken till hästarna, då finns det egentligen ingen anledning att hålla på.”

Den typen av resonemang sätter fingret på något centralt i ridsporten. I en vardag där ridpass planeras, mål sätts upp och prestationer utvärderas kan fokus lätt förskjutas. Ridningen kan snabbt börja handla mer om vad som ska uppnås än om vad som faktiskt upplevs. Det som en gång var en frizon riskerar att bli ännu ett område där man ska leverera.

Samtidigt är målsättning en viktig del av utvecklingen. Att ha något att arbeta mot skapar riktning, motivation och en känsla av progression. Problemet uppstår först när målen blir viktigare än vägen dit.

Det handlar alltså inte om att välja bort ambition, utan om hur den hanteras. När varje ridpass blir ett test där resultatet avgör om det var “bra” eller “dåligt”, blir utvecklingen lätt pressad och ensidig. Och eftersom ridning sällan är linjär, utan snarare en process med både framsteg och bakslag, blir det lätt en instabil grund att stå på.

Det som gör ridsporten unik är också att den alltid sker i samspel med en annan individ. Hästen är inte ett redskap, utan en partner som reagerar direkt på ryttarens känsla och intention. När fokus blir för resultatinriktat riskerar ridningen att bli mer spänd och kontrollerad – något hästen direkt uppfattar.

Det är här balansen mellan prestation och glädje blir avgörande. När känslan får ta plats förändras samspelet. En mer närvarande ryttare ger ofta en mer avspänd häst, vilket i sin tur skapar bättre förutsättningar för utveckling. På så sätt blir glädje inte motsatsen till prestation, utan snarare en förutsättning för den.

Skillnader mellan hoppning och dressyr?

I HästnetPodden pratar Lina Dolk och André Brandt också ofta om skillnaderna mellan hoppning och dressyr. Dressyren beskrivs ofta som mer detaljstyrd, där små nyanser får stor betydelse, medan hoppningen i högre grad handlar om rytm och beslut i stunden. Men trots dessa skillnader återkommer man till samma kärna: oavsett disciplin är det känslan och samspelet som avgör i längden.

En viktig del i att hitta balansen handlar därför om att omdefiniera vad prestation egentligen betyder. Istället för att enbart fokusera på det som syns utifrån – form, resultat eller teknisk korrekthet – kan man börja värdera det som känns. Små förändringar i kommunikationen, en mer avspänd häst eller en tydligare förståelse mellan ryttare och häst är också framsteg, även om de inte alltid är synliga för andra.

När målen kombineras med den inställningen händer något viktigt. De blir inte längre en presspunkt, utan en riktning. De hjälper dig framåt – men de definierar dig inte.

Och det är ofta där skillnaden ligger mellan ryttare som håller i längden och de som tappar motivationen.

Men hur gör man då? Om man vill behålla lusten men också komma framåt i ridningen?

Det är just här många ryttare fastnar. För hur hittar man egentligen balansen mellan att vilja utvecklas och samtidigt inte tappa känslan av varför man rider från början?

En viktig startpunkt är att acceptera att utveckling inte alltid ser ut som framsteg. Ibland går ridningen framåt genom små justeringar som knappt märks, och ibland känns det som att man står still – eller till och med går bakåt. Men det betyder inte att inget händer.

Det handlar också om att våga skilja på mål och värde. Målen är viktiga eftersom de ger riktning, men de får inte bli det enda sättet du värderar dig själv eller din ridning på. Ett ridpass kan vara värdefullt även om det inte blev perfekt. André säger det ofta till sina elever, men också till sig själv: 

“Du måste kunna vara nöjd med att du försökte förstå, inte bara med att det blev rätt.”

När målen finns där som en kompass istället för ett betygssystem blir det lättare att behålla glädjen i vardagen. Då kan du rida ett pass som inte blev som du tänkt, men ändå lämna stallet med känslan av att du lärde dig något om hästen eller om dig själv.

Och kanske viktigast av allt: kärleken till hästen måste få vara grunden. Det är den som gör att du vill komma tillbaka nästa dag, även när ridningen känns svår.

I slutändan handlar balansen mellan prestation och glädje inte om att välja bort ambition, utan om att sätta den i rätt sammanhang. För när allt kommer omkring är det inte bara vad du uppnår som spelar roll – utan varför du gör det.

Och kanske är det just där den verkliga balansen finns.